Himlen är bokstavligt närmare här på 4 000 meters höjd. Luften här uppe är tunnare, mer genomskinlig. Allt känns platt och hoptryckt, som om man slår huvudet i taket. Märkligt, det borde vara tvärt om, att det med himlen så nära känns öppet. Här finns berg i fonden, ändå känns landskapet platt. Platt och oändligt. Som det stora havet. Som Titicaca. Seglar vi till andra sidan landar vi i Bolivia. Ännu en märklig konstgjord gräns. Samma folk bebor båda kusterna. Det var många år sedan jag besökte Bolivia. Det var en helt annan resa, genom den enorma Uyuniöknen. Fem dagar av salt. Hus av salt. Jag slickade på väggarna. Frystorkade mumier i bergen. Det är en historia för en annan gång.
– ”Vilket är ditt favoritresemål?”
Den vanligaste conversation starter jag möts av. Jag har slutat svara att ”Det beror lite på vad du är ute efter, bla bla…” Istället svarar jag alltid att ”Peru är ett land som har allt.” Precis allt. Inget land är mer varierat, spännande och inspirerande. Från tryckande fuktmättade Amazonas till krispklara Anderna. Som helt vanlig resenär utan klättringsambitioner kommer du upp på åtminstone 4 000-5 000 meter över havet. Här finns högland, regnskog och öken. 7000 meter höga toppar och långa sandstränder. Och surfare.
Landet är översållat med urspännande fornlämningar. Mycket byggdes i sten och står därför kvar. Gamla stadsstrukturer, försvarsverk och murar. Vi har hört om Inkacivilisationen, men det var bara vad EU är idag. Fantastiska civilisationer frodades längs med Sydamerikas västkust och Anderna flera tusen år innan de samlades i Inkariket. Eventuellt var anslutningen av staterna en smula mer krigisk än EU. Troligtvis förekom inga folkomröstningar, eller gjorde det? Istället pratas det om attacker, våld och mutor. Och löften om fred, vilket väl också var EU:s tyngsta argument.
Titicacasjön är platsen där himmel och hav möts. Horisonten smälter ihop i mörkblå toner och det är inte svårt att se hur legenden tagit form: Ur vattnet steg Havets gudinna Mama Cohca och födde två barn avlade av Skaparguden. Sonen var Solguden Inti och dottern var Mångudinnan Mama Killa, med tårar av silver.
Tillsammans fick även de två barn, nedsända till jorden på en solstråle, beordrade att bilda Inkariket och rädda människosläktet ur den misär som rådde. Syskonen gav sig av i riktning mot Cusco och slog sig ner på den plats deras legendariska spjut av guld sjönk ner i jorden. Men vad vet vi. Här fanns inget skriftspråk innan den spanska erövringen. Allt fördes vidare via muntlig tradition, eller skrevs ner i efterhand av kyrkans krönikörer. Män. Men det finns andra, hemliga spår. Ledtrådar i bilder, invävda i mattor, filtar och luvor. Samma bildvärld har existerat i 3 000 år och har mycket att berätta för den som kan språket.
Folket som bor på öarna i sjön hävdar sitt ursprung direkt från Inkafolket. Här stickar alla män på intrikat mönstrade luvor som visar deras status, deras liv och historia. Kvinnorna väver. Kulturen förs vidare i textila bilder. Precis som i många andra kulturer i Sydamerika. Här odlade de potatis och majs, och de fiskade. Sjön kan bli förvånansvärt vild och när vågorna går höga är det svårt att kliva i och ur båtarna på bryggan. Sjön är stor som en och en halv Vänern. Nästan 20 mil på det bredaste. Nästan som havet.
Nära land finns öar byggda av vass, förankrade med rep, av vass. I den leriga bottnen. Färdiga att släppas iväg ut på det oändliga vattnet vid ett anfall. De bor här, på sina flytande öar av vass. Urosfolket. Allt gör de här. Föds, lever och dör. Allt är byggt av Totora, en 5 meter hög vass, husen, odlingslådorna, möblerna och själva öarna. Dessutom är totoran både god och näringsrik. Tor Heyerdahl menade att människor reste med flottar av Totora till Påskön. Nu säger forskare att växten funnits där långt innan öarna var befolkade. Här är samhällsystemet är strikt organiserat. Turisterna alternerar mellan öarna. Alla samarbetar kring ansvaret och får en del av kakan. Lokalradiostationen sänder med el från solpanel. Orden som kommer ur högtalarna har kraft av solen. Solguden Inti lever vidare här.
