ALLT är slut. Kanelen, nötterna dadlarna, handvärmarna. ALLT.
Kom igen Corona, släpp ut mig i världen, jag behöver fylla på lagren! Shoppar, det gör jag helst på arbetstid och jag gör det för allas vårt bästa. Jag shoppar för att mina resegäster ska förstå att det är ok. För att de lokala försäljarna ska få sälja. Mycket av det jag köper använder jag hemma varje dag. Kryddor, kläder, slevar. Ofta blir det till presenter. Men lika ofta är det saker jag egentligen inte behöver. Hur många hemstickade ulltofflor behöver man i ett liv? Eller tovade för den delen?
Men de Montenegrinska mormödrarna behöver pengarna. Och något ska vi väl ge dem för deras gästfrihet. Det är inte bara farmödrarna på Balkan som stickar. Även mina gäster stickar i bussen ibland. Har fått både luva och vantar av gäster. De värmer på flera sätt nu när allt står still. Hjärtevärmande.
I många år har mina vänner fått utdelat scarves, kryddor och örtliniment från all världens hörn. Oklart hur tacksamma de varit. Inte alla uppskattar tingeltangel från när och fjärran. Själv har jag frossat i kryddor, nötter och torkad frukt. Vin, olja och honung. Kläder av silke, alpacka och bomull. Jag har varit en privat importcentral.
På Osh Bazar i Bishkek, Kirgizistan köper jag valnötter från världens största valnötsskog Arslanbob. Skogen ligger på 1 500 meters höjd på sydsluttningen av Ferganabergen, planterad på 1 000-talet. Det var min historiska idol Alexander som tog med sig valnöten till Europa från sina centralasiatiska härtåg. Dadlar, torkade aprikoser och mandlar köper jag också från marknaderna i Tashkent eller Bishkek.
Man får passa sig bara, här säljs aprikoskärnor, vilket livsmedelsverket avråder från att äta. Man kan inte se skillnad på söta och bittra kärnor. Bittermandel omvandlas till cyanid i kroppen och enligt livsmedelsverket räcker det med ett par kärnor för att få förgiftningssymptom. Om jag fått med bittermandel i mina inköp? Jodå, de smakar sannerligen bittert.
I Sri Lanka köper jag te, svarpeppar, curryblandningar, kummin och kanel. Ceylonkanelen är en gammal läkeväxt med medicinska egenskaper. Den reglerar blodsockernivån, ökar förbränningen och reglerar blodtryck och hjärtarbetet. Och så är den antibakteriell och passar bra i tandhälsoprodukter. Den kinesiska kassiakanelen, som är vanligast i Sverige, har inte samma egenskaper. Den är till och med giftig. Livsmedelsverket, igen, varnar för ett intag över en tesked om dagen, vilket är lätt hänt när man är storkonsument av gröt, som jag är.
I Sri Lanka köper jag också silkescarves och bomullskläder. Sri Lanka har en betydande textilindustri som kanske inte är till 100% schysst, men i ett traditionellt samhälle där kvinnorna förväntas bo hemma kan jag se att fabriksjobb ger unga kvinnor en möjlighet att tjäna pengar och komma bort från den strikta kontrollen i hembyn. Jo visst är det bara dåliga kvinnor som jobbar i fabrik, och visst kallas de för horor, men till slut kommer de att vinna. Man kan inte hålla kvar förlegade traditioner i all oändlighet. Utveckling är oundviklig, like it or not.
I Sydafrika har jag köpt ljuvliga getullsarbeten och alpackagarnerna från Peru är helt oslagbara. Min peruanska favoritbutik är snordyr. Men då får jag också produkter av toppkvalitet, som jag använder år efter år, i snygg design som fungerar även på hemmaplan. Supertunna finstickade tröjor i babyalpacka. Eller ljuvliga scarves i babyalpacka mixat med silkesfiber. To die for!
Och nu när säsongen är här får jag väl skryta med mina mycket säsongsbetonade handledsvärmare i alpackapäls. Jag hade dem på mig vid ett besök på Fotografiska i Stockholm för några år sedan, tillsammans med en klarröd angoratröja. Jag gick förbi en spegel och trodde jag såg Mariah Carey. Efter det hamnade de på långtidslån hos min syster. Hon kan vara Mariah.
Vin och olivolja köper jag från min fantastiska albanska vingård i Kalmeti. För att inte tala om det georgiska vinet. Mineralkrispigt torrt orangefärgat. Och de färska Georgiska hasselnötterna, grönvita och oljiga, gräsiga i smaken. Inte lika goda som de nyrostade, men en oväntad spännande smak! Jag tjatar mig trött om de fantastiska georgiska råvarorna och mattraditionen.
Men ett av mina allra bästa köp är de små kaffekopparna från kåkstaden utanför Cape Town, de är med och skapar stor beundran på varje picknick.
